Idabod

Huuh vilken mardröm jag drömde!
Eller, det var från början ett ganska blandad dröm som innehöll det mesta. Men den övergick i en mardröm. En jätteläskig mardröm tyckte jag i alla fall när jag var i den. Det var någon bland oss som var en mördare, men vi visste inte vem. Sen kom det fram att det var min pappa och att den som rinde ut alla beordrande samtal var
hans vän, en vän till familjen. Helt sjukt.
Men det här är liksom totalt omöjligt och finns inte i denna värld. Så när jag nu vaknat upp och sansat mig så saknar jag min pappa.

Oh well. Sitter i sängen och äter frukost. Har ställt den på en bricka så jag inte ska spilla. Men det känns mer mysigt också.

Knäckebröd med ägg, tomat, salt och peppar. En skål med mjölk och flingor till det också.

Vi får se vart dagen tar mig!

//Idabod