BABEL

2010-09-30 ? 23:25:36

Jag har varit och sett Babel ikväll. Oj oj och oj vad jag hade svårt för den pjäsen.
   Jag satte mig ner i salongen med tankar om att jag skulle få se en dramatisk pjäs som handlar om krig, sex, våld, politik, ja i princip allt. Istället möttes jag av något som skulle kunna beskrivas som drama/gestaltande/jag vet inte vad. De flängde hit och dit på scen och pratade snabbare än jag någonsin skulle kunna prata (och jag pratar fort!). Detta höll i sig i princip hela dramat. Jag uppfattade i princip endast vad som hände på scenen, och inte vad de pratade om. Och ändå satt jag där i två timmar. Jag började successivt att tycka lite illa om dramat, men ställde ändå upp på att gå upp på scen när jag blev frågad. Fick gå upp och ta en pensel och måla på en av de nakna killarna, haha. Fina pojkar det där.

   När föreställningen tog slut satt jag lite som ett frågetecken. Jag hade ju inte förstått mycket alls (vilket de visserligen klargjorde för oss i början att så skulle bli fallet, men jag gillade det inte). Ändå stannade jag kvar när jag fick höra att det skulle bli lite eftersnack med översättaren och någon mer.
   Eftersnacket visade sig bli intressant. Jag började tänka i andra termer. Att dramat kanske snarare skulle vara en bisarr komedi som visade på seriösa problem i vår vardag. Jag började fundera på saker som sagts och utspelats, vilket visserligen gjorde mig något mer fascinerad, men ändå inte så att jag faktiskt ändrade min åsikt om föreställningen.
   Jag skulle kanske kunna se den igen, men att det just är så otroligt mycket snack blev bara för mycket för mig. Det gick för fort och det tröttade ut mig. Att få höra om hur Elfriede Jelineks skrev sina texter var däremot väldigt intressant och jag intresserades snarare över vad som tar upp och hur hon resonerar snarare än pjäsen i sig. Kanske skulle det snabba rabblet respresentera de fulla sidor med text om åsikter Elfriede skrivit, kanske skulle det vara någonslags demonstrering av information- och åsiktsmängderna som finns hos varje människa, speciellt Elfriede.
   Jag tyckte det fanns en del bra citat i pjäsen, b.la. något om "Alla tycker så och alla är alltid en man".
För att sammanfatta; intressant arbete bakom, intressanta ämnen som tas upp med ojäsen blev helt enkelt för mycket för mig. Även om jag nu, tack vare eftersnacket kan se tillbaks på dramat och skratta lite.

//Idabod
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: